Jag träffade två bländande kvinnor på Café Maffen - Fårösund
Par Thåmas le 6. octobre 2022, 16h30 - Catégorie : Bränn alla mina brev - Gotland-Fårö, hösten 2022 - Lien permanent
J'ai passé plus de 2 heures exquises à bavarder et à rigoler avec les gens de Fårösund et de Fårö au seul café qui est ouvert. Les deux jeunes filles qui sont propriétaires de cette affär, de ce Café Maffen, m'ont fait un cadeau délicatement noué avec une ficelle et que je n'ouvrirai qu'à mon retour à la maison. Je pense que ce cadeau mérite sa place sur l'image, la forme et l'ombre d'Ingmar Bergman en souvenir d'au moins deux de ses films qu'il a tournés à Fårö.
Les gens qui m'ont invité à leur table de ce minuscule café sont tout autant dans une proximité émotionnelle et intellectuelle, et, bien qu'ils parlent le Gotlandska, la version du suédois de Gotland, nous nous sommes très bien compris. Et quand je peinais à les suivre, ils switchaient automatiquement au Svenska, sinon au Engelska. Car - et c'est la honte pour nous les français - absolument tout le monde en Suède est au minimum bilingue, parfaitement bilingue. C'est aussi là que j'ai mon joker, car ils sont exceptionnellement étonnés qu'un étranger, un français de surcroit, parle autre chose que le français, et pour le comble de leur appréciation positive, le suédois. Moi-même, je suis étonné que le Svenska, me sorte de la bouche, et que comme partout, je parviens à faire des blagues et à faire rigoler tout le monde, avec le contenu de ce que je prattar. (Et ils apprécient... surtout... que je ne parle pas allemand). Je leur ai bien sûr expliqué que je suis Alsasiska de Strasbourg. Et tout le monde connait Strasbourg.
Jag tillbringade över 2 utsökta timmar med att prata och skratta med folk från Fårösund och Fårö på det enda caféet som är öppet. De två unga tjejerna som äger Café Maffen gav mig en fint knuten present som jag inte öppnar förrän jag kommer hem.
Jag tycker att denna gåva förtjänar sin plats i bilden och skuggan av Ingmar Bergman till minne av minst två av hans filmer som han spelade in på Fårö.
Människorna som jag bjöds in till deras bord med på detta lilla kafé är lika känslomässigt och intellektuellt nära varandra, och även om de pratar Gotländska, den svenska versionen av Gotland, förstod vi varandra mycket väl. Och när jag kämpade med att följa dem gick de automatiskt över till Svenska, om inte till Engelska. För – och det är synd för oss fransmän – absolut alla i Sverige är åtminstone tvåspråkiga, perfekt tvåspråkiga. Det är också här jag har min skämtare, för de är exceptionellt förvånade över att en utlänning, en fransman dessutom, talar något annat än Franska och för höjden av deras positiva uppskattning Svenska. Jag är själv förvånad över att det Svenska kommer ur min mun, och att jag som överallt lyckas dra skämt och få alla att skratta, med innehållet i det jag prattar. (Och de uppskattar... speciellt... att jag inte pratar Tyska). Jag förklarade givetvis för dem att jag är Alsasiska från Strasbourg, jag bor brevid fLöden Rhen. Och alla känner till Strasbourg på grund av Europaparlamentet.
Ce cadeau est aussi une réplique contre le film "Bränn alla mina brev" / det är också en linje mot filmen "Bränn alla mina brev".
